Lars-Åke Eriksson

 

 

 

född: 15 mars 1947

 

Lars-Åke, alias Lasse Sytråd, här kallad Lasse, har arbetat – precis som det låter – med sytråd i större delen av sitt yrkesliv. Säljare blev han tidigt och det är ett yrke som passat honom väl. Han är energirik, utåtriktad och glad, men känslig – känslig för hur människor han möter faktiskt mår – vilket gjorde att han visste när hans kulle sälja och när han faktiskt skulle avstå.

Lasse började sin yrkesbana som ung grabb på Brandahls Väskfabrik i Mölndal 1962. Uppdraget i produktionen var att hjälpa dem som sydde väskor att öppna de stålbågar som utgjorde handtag och som skulle kläs med tyg. Många bågar blev öppnade.

Efter en tid tyckte Lasses far att det var bättre att Lasse hjälpte honom i hans arbete som snickare istället. Samarbetet var inte helt gnisselfritt och en som tröttnade på att höra detta var Lasses syster Marianne. Hon arbetade på AB Trådcentralen på Åbäcksgatan i Mölndal med allehanda kontorsgöromål och ordnade så att Lasse fick plats där, som springpojk.

AB Trådcentralen ägdes av Coats – ett världsomspännande företag med sitt säte i Glasgow, Skottland.  Coats sytråd av bomull och syntetiska fibrer efterfrågades av många. Kunderna fanns överallt. Tråd är det ju i väldigt många av våra varor – från Kapell till Negligé - som Lasse uttrycker det. Och tänk på den tiden när textilindustrin i Sverige blomstrade! Numera är textilindustrin i Sverige ganska blygsam men företaget Coats finns kvar och är i allra högsta grad välmående. För en tid sedan omsatte man 55 miljarder. Som sagt - världsomspännande.

Tillbaka till 60-talet och uppdraget som springpojk. Företaget hade alltid en skotsk direktör, på denna tid var det Direktör Alan Campbell. Att bli placerad i Sverige av alla länder kändes säkert som världens ände, när det kunde ha varit Portugal eller kanske Syd-Afrika. I alla fall så ville direktör Campbell hålla kontakt med yttervärlden och ett av Lasses uppdrag var att varje dag ta sin moped, köra in till Centralen och hämta tidningen The Daily Telegrapf.

Uppgifterna utökades och Lasse blev inom kort ordermottagare. Det innebar att stötta säljarna ute på distrikten när de ringde in sina order.  Ofta gällde det att springa in på lagret och kolla att varorna fanns inne så att leverans kunde utlovas och order därmed kunde skrivas. Det var noga med att reservera dessa varor för just den leveransen så att ingenting gick fel. På lagret arbetade Uno – Uno Kronér – vars son Lasse de flesta nog känner till.

1968 – ett omstörtande år för världen - och dags för Lasse att göra sin militärtjänst. Han var först ute på Känsö och sedan på Öland i sitt uppdrag som radarman på radarstation. När Ryssland gick in i Tjeckoslovakien var det högsta beredskap och det kändes mycket oroligt.

Innan Lasse lämnade AB Trådcentralen blev han inkallad till den skotske VD:n som frågade – Stay in the Company? - Ja tack, svarade Lasse. Det var en enorm trygghet att veta att man hade kvar sitt arbete när militärtjänsten väl tog slut. Så såg det inte ut för de andra grabbarna som många av dem hade mer skolgång bakom sig – men inget jobb.   

Väl tillbaka på AB Trådcentralen skickades Lasse till Skottland, och Glasgow, på internutbildning. Detta var otroligt spännande. Här samlades folk från hela världen – belgare, fransmän, tyskar och indier med sina rökelser – som alla skulle samsas och lära sig om företaget. För att inte tala om de spänningar som tydligt kändes mellan Protestanter och Katoliker i den inhemska befolkningen. Lasse minns alla de fantastiska fabrikerna. Det producerades Tweed-kostymer, skor, grov läderindustri,  trikå-tyger, fallskärmar för att bara nämna några varor. Och tråd i allt – rubb och stubb – inte undra på att Coats var – och fortfarande är - ett stort företag.

När Lasse tagit sitt körkort fick han bli säljare med eget distrikt. Han fick överta distrikt Skåne-Småland från Ingemar Berg som skulle vidare i karriären och som varit en stjärnsäljare. Så det var lite skakigt i början. Men tack vare att Lasse även fick Ingemars kundkartotek så gick det riktigt bra. Kartoteket var en kortlåda med ett kort för varje kund med allehanda upplysningar som kan vara bra att känna till, alltifrån husdjur till dryckesvanor och vilka varor de köpt förstås.

Lasse arbetade hårt. Många resor – måndag till fredag, året runt med lite uppehåll på sommaren och för jul – och 4 besök om dagen. Allt gick bra men det var ändå något som kändes fel. Lasse insåg att han hela tiden anpassade sig till dem han mötte och tappade bort sig själv. När han vände på steken (eller trådrullen kanske) så blev allting bättre. Han började vara sig själv, sitt glada jag med sina berättelser och mycket humor, han blev helt enkelt Lasse Sytråd – och då kändes det mycket bättre och han fick ännu bättre kundkontakt.

Med sin ärlighet mot sig själv vågade Lasse vara annorlunda. Man kan tex inte orka äta hur många julbord som helst och när han föreslog en av sina största kunder att gå på Savoy och äta a la Carte istället, så blev det jubel. Äntligen en som vågade bryta mönstret de satt fast i. Han vågade också låta bli att sälja när han kände att hans kund inte mådde riktigt bra. Det var bättre att återkomma en annan gång istället. Lasse använda sin känslighet och ”hade sitt öra mot rälsen”, vilket också innebar en förmåga att känna av vad kunden ville ha.

På 90-talet arbetade Lasse en tid på ett annat världsomspännande företag - YKK-Blixtlås – som är ett japanskt familjeföretag. (YKK=Yoshida Koyobo Kompani) En av de stora kunderna var Hallberg-Rassy som behövde bra blixtlås, som inte klapprade, till alla sina båtkapell. Och detta sålde Lasse. En annan stor vara i sortimentet var kardborrband.

Sedan var det meningen att Lasse skulle börja på Guterman, som var en stor konkurrent till Coats. Men här blev det käppar i hjulet eller ”fnurra på tråden”, för kontraktet, som redan var påskrivet drogs tillbaka. Det visade sig senare att Coats ledning hade hotat Guterman med repressalier utifall de skulle ha anställt Lasse. Så kunde det gå till på den tiden.

Efter en tid utan arbete blev det så att Lasse började på Coats igen och här slöts cirkeln eller ”trådarna knöts ihop” kan man säga. Men nu var det andra tider. Borta var de stora drakarna. Den mesta tillverkningen hade flyttat utomlands. Den nya kundkretsen blev damerna med sina sytrådsskåp. Men det var också en trevlig tid. Och varor såldes – sytråd i alla dess färger.

 

Vilka var svårigheterna/utmaningarna du stötte på under ditt yrkesliv?

Ja, dels var det att hitta sig själv. Jag tror att en duktig säljare måste vara ärlig – både mot sig själv och mot sin kund. Och dels var det den stora förändringen i marknaden.

Sedan var det även att förhålla sig till konkurrenterna. Tex när det levererades stora komplicerade symaskiner till en del kunder så hade en smart konkurrent sett till att det redan satt deras trådrullar på maskinerna. Och det kunde vara 50 rullar! Och då vågade man inte ändra på detta och ville inte handla av mig. 

En mycket viktig faktor i att ha en fungerande karriär som resande säljare är att man har en förstående livskamrat. Och det hade jag. Utan min Maria hade det aldrig fungerat. Hon tog hand om allt – barnen, läxläsningen, huset, snöskottning och gräsklippning under alla de vardagar jag ej varit hemma.

Det är kvinnan bakom allt🎼 Som Carl Gerard sjöng💑

 

Varför tror du att det blev säljyrket för dig?

I början var det såklart tillfälligheter men sedan att det gick så bra och passade för mig tror jag också beror på allt jag lärt mig från idrotten. Genom lagsport, fotboll i detta fall, så lär man sig ta hänsyn och det behöver man ha med sig i yrket. Jag var även fystränare på Valhallabadet i många år, helt ideellt, och har haft den äran att träna såväl Ulrika Knape som David Lega bland många andra förstås.

 

Hade du blivit säljare idag om du fått börja om?

Det är så mycket som har förändrats. Min marknad finns ju inte kvar på samma sätt och nu träffar man inte sina kunder så ofta, på gott och ont. Och jag vill ju träffa folk – jag tror jag skulle valt att arbeta inom turism. Men du vet – en gång säljare – alltid säljare och jag är kanske lite ”tråditionell”.

 

Mina råd till dagens unga säljare:

Fördjupa dig i den marknad du skall arbeta på. Vad blåser det för vindar? Vad behöver kunden?

Var nyfiken på dina kunder och bygg relationer.

Lär dig dina konkurrenters styrkor och svagheter.

Och hitta dina egna styrkor och din egen profil. Våga vara dig själv.

 

Eftersom det är Lasse Sytråd vi nu berättat om så måste vi såklart avsluta med ett par anekdoter:

När Lasse anlände till Glasgow för att gå sin internutbildning möttes han av ungdomar som frågade honom: What time?  Och Lasse som var artig svarade på frågorna efter att ha tittat på sitt armbansdur. Flera dagar senare gick det upp för honom att det inte alls var What time? de frågat, utan What Team? Det var ju fotbollslaget som var det viktiga!! (och det hade ju passat Lasse att diskutera)

 

En annan berättelse från samma period är den stackars indier som varje dag skrev brev till sin fru men som aldrig fick något svar. Lasse försökte trösta och fick reda på att han skrev sina brev och gick och lade dem i The Letter Box. Det var bara det att det inte var någon brevlåda utan en Litter-box så alla brev hade åkt iväg med soporna. Men så bra att Lasse fick rätsida på detta och sett till att nya brev hamnade rätt och kunde på detta sätt rädda det äktenskapet. 

 

En annan lite mer allvarlig historia visar på Lasses känslighet. Vid ett av sina kundbesök mötte Lasse en kund som han genast kände inte mådde bra. Han upplevde att han var alldeles stel och alldeles grå. Lasse avböjde mötet och bad att få återkomma vid ett senare tillfälle. När de träffades igen och då gjorde affär så frågade kunden, som uppskattat hur Lasse skött det hela – Men hur kunde du veta att jag den morgonen precis hade kört över min hund?

 

Med hjälp av såväl humor som stora känselspröt har det blivit många spännande, roliga och intressanta möten med människor genom min yrkeskarriär och förresten genom hela mitt liv, avslutar Lasse.