Lars Ekvall

 

 

 

född: 28 mars 1944

 

Hugo Scharfenberg o Co Tapisseri Engros AB

Lars började arbeta på företaget Hugo Scharfenberg o Co Tapisseri Engros AB, kallat för Scharco, redan på sina skollov. Lars pappa hade börjat på företaget efter kriget och var vid denna tid VD. Företaget verkade inom handarbetsbranschen och sålde handarbeten, dvs väv, mönster, garner, ramar och allt som hörde till. Försäljningen var i första hand till olika butiker. Företaget ägdes av O.O.E. (Ohlenschlägers Eftr AS) i Köpenhamn och man hade även en filial nere i Malmö.

Det blev sedan naturligt för Lars att fortsätta på företaget även efter sin examen 1965 från Göteborgs Handelsinstitut – en av Sveriges mest ansedda handelsskolor. Och efter sin militärtjänstgöring i Halmstad 1965-66.

Parallellt med arbetet läste Lars vidare inom ekonomi vid Kursverksamheten Göteborgs Universitet där han fick diplom i marknadsekonomi 1968. Studierna ägde rum 4 kvällar i veckan. Därefter fortsatte han och läste även en utbildning till Controler som blev klar 1969. 

Lars lärde sig företagets verksamhet från grunden och hade inblick i alla dess olika delar och fick allteftersom mer ansvar. Redan 1967 fick Lars ansvara för företagets flytt från de stora lokalerna på Drottninggatan 20, 5 våningar, till nya lokaler i Kåbäcken, Partille. Så det var mycket som skulle tas om hand och få plats på nya hyllor och det gällde att mäta allting korrekt.

När Lars var klar med sina universitetsstudier började han som ekonom och marknadschef. Vid denna tid hade företaget 4 resandesäljare, 1 fast försäljare i Stockholm och 2 telefonförsäljare. Och så hade man Ateljén. Företaget hade en ateljé med 5 konstnärer anställda för att ta fram mönster till de nya handarbetskollektionerna. Varje kollektion bestod av ca 70 olika mönster och man arbetade med 3 stora kollektioner; Vår, Höst och Jul samt en lite mindre kollektion till Påsk. Lars var ansvarig för att modellerna kom fram och att dessa sedan blev sålda.

Lars tog aktiv del av arbetet i ateljén och berättar om hur spännande det var att se arbetet växa fram från en idé, en skiss och till en färdig produkt. Varje vecka hade man ett möte i ateljén med genomgång av modellerna och hur man låg till i arbetet.

Lars utsågs till VD för Scharco 1978. Företaget hade vid denna tidpunkt 30-talet anställda i Partille och ett 50-tal hemarbetare.

Det var också viktigt att träffa kunderna ute på fältet. Lars åkte med jämna mellanrum med sina säljare ut till kunderna för att själv bilda sig en uppfattning om kundernas önskemål och på så sätt få fram gångbara produkter. Dessutom fick han ibland rycka in då någon säljare blev sjuk. Detta kunde vara både kortare och längre uppdrag som säljare ute på ett distrikt.

 

1985 var det dags att slås ihop med filialen i Malmö och verksamheten i Partille utökades kraftigt. Det blev dubbla uppsättningar av såväl säljare som kollektioner. Vid denna tid ville danskarna styra och ställa och det blev många resor ned till Köpenhamn för Lars som ville fortsätta arbeta med egna modeller. Danskarna var inte så lätta att ha att göra med berättar Lars. De låtsades lyssna men bestämde ändå själva.

 

 

Lars Ekwall Textil AB

1987 tog Lars beslutet att starta eget: Lars Ekwall Textil AB. 3 säljare från Scharco jämte en del andra medarbetare följde med Lars och eftersom det var neddragningar på gång på Scharco så kom ganska snart även flera konstnärer från ateljén. Det tog inte så lång tid att plötsligt vara 12 anställda.

Affärerna fortsatte ungefär på samma sätt. Men nu möttes man av svårigheter med att få leveranser av varor.  Bland annat var det 100.000 flexiramar – en slags spännram och ram till handarbetet – som skulle fram. Tidigare arbetsgivare och konkurrenter motarbetade oss, berättar Lars. Det gällde då att finna nya vägar. En av våra anställda som var engelska och hade dessutom kontakter som ledde till att vi kunde få ett engelskt företag att köpa in varorna och sedan köpte vi via dem istället.

På garnsidan var det handarbetsgarner från DMC som ett tag var allenarådande. Dessa garn fick Lars inte köpa. Han fann återigen lösningar och handlade istället annat garn via Coats som hade sin tillverkning av handarbetsgarner i Freiburg i Tyskland och fick sina kunder att acceptera det nya garnet.

I början på nittiotalet minskade Lars ned verksamheten och hade vissa planer på att avveckla men istället ledde det till att döttrarna över företaget 1997, med mycket hjälp från Lars. Under en tid var han nu tillbaka ute på fältet som säljare på hela Sverige.

År 2000 drabbade Lars tyvärr av en stroke. Detta innebar att han nu behövde ta det lugnare och tillsammans med döttrarna bestämdes det att det var dags att avveckla företaget. Verksamhet såldes till Modeknappen i Munkedal.

Nu blev det istället tid för alla intressen såsom hus och båt och inte minst familjen såklart.

 

Hur utvecklades branschen?

Från början såldes alla delar för sig, berättar Lars. Man köpte en bit väv, löst garn i olika färger och grovlekar. Sedan mönster och olika ramar. På åttiotalet började de färdiga förpackningarna slå igenom och blev mycket populära även om lösförsäljningen aldrig riktigt upphörde. Fördelen med de färdiga förpackningarna var att där fick vi ju sälja alla delarna i ett paket. Bättre och smidigare för oss.

Från början hade vi gott ett samarbete med våra konkurrenter, för branschens utveckling. Det var en tyst överenskommelse att vi inte skulle konkurrera med priset utan det var våra unika modeller som var det viktiga. Detta förändrades sedan när det kom in nya aktörer och idag ser ju allt helt annorlunda ut. Man handarbetar inte lika mycket som förr och mycket försäljning sker ju via näthandeln idag.

Var har varit det bästa med ditt arbete?

Under många år kändes det som vi var en enda stor familj. Det var ett trevligt samarbete även med våra konkurrenter. Och sedan är det att ha fått ansvara för helheten – från första skissen till färdig produkt och från inköp till försäljning.  

Berätta ett roligt minne

Ja, det finns ju många men en särskilt rolig händelse var när vi inspirerade av TV-serien Raskens tog fram ett nytt mönster – Ett soldattorp – och detta blev en braksuccé. Denna modell blev Sveriges mest sålda handarbetsförpackning och uppskattningsvis broderades det 50.000 soldattorp runt om i Sverige! Efterfrågan var så stor att vi fick kvotera våra order till kunderna för att det skulle räcka till fler. Ett mycket angenämt problem.

Lars berättar om att han också ryckte in ibland och broderade. Ibland blev det bråttom att få klart en kollektion och då var det bara att sätta igång. Jag glömde både tid och rum och kunde sitta fängslad hela dagen. Det blev väl i alla fall ett 20-tal sådana broderingsuppdrag.

 

Vilka råd vill ge till dagens säljare?

Jag har lärt mig att se möjligheterna och lösa uppgifterna – istället för att fastna i problemen. Och vikten av ödmjukhet och tålamod. På ett kundbesök är det så viktigt att låta kunden prata och med lite ledande frågor, därigenom få reda på vilka varor som är gångbara att sälja– att verkligen göra sin behovsinventering.

Lär dig din produkt och din historia. Att sälja något utan ordentlig produktkännedom är mycket svårt och inte rätt mot kunden. Och återigen ödmjukheten – tro inte att du är störst och bäst! Lova aldrig något du inte känner till, utan tag reda på och be att få återkomma.

Och så vill jag slå ett slag för huvudräkning. Du måste kunna bedöma rimligheten även om du slår på en miniräknare – och hålla rätt på nollorna – annars blir det lätt fel.